Fragmentos de 'Ma'
Ida Börjel
Traducción de Petronella Zetterlund
Número revista:
6
E
ecolalia; eco-lógica, premisa
la dependencia; mariposa nocturna
en el lado equivocado del vidrio estaba
un desierto que ha dejado de cantar
eso también estaba: una avenida
al atardecer, un punto de encuentro
al atardecer; archipiélago
del Egeo; la rosa del temor, noche cuyos ojos
se habían roto la casa de té incendiada
en Kew Gardens, sol poniéndose
vida, el billete de veinte euros
de un ángel de carne en el ferry
Rødby-Puttgarden el nueve de octubre
del año de la libertad dos mil once
la botadura, los barcos de refugiados
the pursuit of happiness Ayman
a medio camino sobre Mare
Nostrum
eco, el tratado de extradición
del eco que se susurró
a trece kilómetros de distancia; había
tiempo, medios y comida pero no
donde el principio de di lampedusa
ejercía efecto en todo para que
todo siga igual
en el autobús que se llevó a los golpeados
y amordazados pandilleros bielorrusos
de la libertad
el asfalto, tiempo Enio Ma Belona
los cielos nocturnos estaban; cuerpos
que se fermentan, que se pudren, medio comidos en
Ganges río de tierra
los ergonautas estaban
la ensayística; las erinias; el tiempo donde
lo que no debería vencerse se venció
y una madre
que en su cansancio profundamente conocido, su
impotencia sin sal, su analfabetísticamente
cerrado; el cansancio
la sal léxica
veintiún gramos
con los que el peso corporal se redujo
en el momento de la muerte
las cartas de indulgencia estaban y la eugenesia estaba
la eternidad, tal cual; en la europa de alianzas
incorporada hasta el silencio, sede sin participación alguna
la codicia, las excusas que
el argumento sea importante no significa que
sea sólido Europa, europeana estaba
los acuerdos silenciosos Malta
X
existir estaba, el apto para trabajar estaba
las parapraxias
que desgarran indefinitivamente
que aplastan indefinidamente, distancias
que parecen señalar salidas que se cierran
conocidos desconocidos desconocidos conocidos
desconocidos desconocidos enjambres
manadas sin rostro, voz
dar el voto por gasolina
la equis del analfabeta, la tinta en el dedo estaba
los bastidores de preguntas; la agenda
cuando la esfinge escuche la respuesta correcta
se devorará a sí misma
la incertidumbre, la amnesia
alrededor de la tumba del soldado desconocido
a la orilla del Lago Bohinj, debajo del Arco del Triunfo
en las montañas, había montañas; las montañas
que otro desconocido Xanax
te llevaba en brazos a través de la nieve
a través de las flores y el canto
tenía miedo de que te dejara caer
pero no te dejé caer
te llevaba en brazos a través de la nieve
te llevaré en la oscuridad
a través de cualquier oscuridad
a través del silencio
a través del flujo de sangre, el flujo de pensamiento
el flujo de leche
pasando todas las marcas
en el flujo de cosas y tiempo, de malos tiempos
en el flujo de palabras y los intentos, a través de
todas las causas a través de
la falta de palabras a través de todo
lo que no debía pasar
distinguiré entre paso y pared
distinguiré entre paso y pared
y pienso en la mujer
que levantó un coche para poder sacar
a su hijo atrapado allí abajo
cuando voy a la tumba
voy a la tumba
llevo conmigo las mariposas
las blancas, las moradas, las azules
para atarlas al árbol
está vacío
donde el gatito
donde el patito de goma estaba
temo que él
que viene con el perro
que deja huellas grandes
en la nieve sobre la tumba
alrededor de la banca
las colillas, el chicle verde
escupido; que es el del perro
quien los ha robado
las grajillas se llevan las veladoras
para comérselas
pero los juguetes, el gato
podía matarlo
podría matarlo
y si viene el perro
le tuerzo el pescuezo
le saco los ojos
le arranco la arteria del cuello
con los dientes a través de la piel
estoy dispuesta a hacerlo
cualquiera en la calle, cuando sea
cualquiera que me ataque
como madre
sería tan sencillo
si la verdad fuera sencilla
ser madre o padre es ser capaz de matar
por su hijo
aquí hay una oferta de
consistencia; una lógica
igualitaria
la puedo seguir
tan sencillamente
como en los sueños violentos
golpe tras golpe
una razón una mirada
una palabra
y me pondré furiosa
la única manera de no morir yo misma
será matarme
sería también la única manera
en que podré alejarme de
esta vida ahora
E
ekolali; ekologik, premiss
beroendeställningen; nattfjäril
på fel sida rutan fanns
en öken som slutat sjunga
det fanns också: paradgata
i solnedgången, uppsamlingsplats
i solnedgången; egeiska
övärld; orons ros, natt vars ögon
brustit det brinnande orkidéhuset
i Kew Garden, sjunkande sol
liv, en köttängels
tjugoeurosedel på färjan
Rødby-Puttgarden frihetens
nionde oktober tjugohundraelva
sjösättningen, båtflyktingarna
the pursuit of happiness Ayman
halvvägs över Mare
Nostrum
eko, ekots
utlämningsavtal som viskats
en komma tre mil bort; det
fanns tid, medel och mat men inte
där di lampedusaprincipen
verkade i allt för att inte
något verkligen skulle förändras
i busslasten med de bortforslade
slagna och munkavlade belarusiska
frihetshuliganerna
asfalten, tid Enyo Ma Bellona
natthimlarna fanns; jäsande
ruttnande, halvätna kroppar i
Ganges flod av jord
ergonauterna fanns
essäistiken; erinnyerna; tiden där
det som inte skulle ge vika gav vika
och en mor
som i sin djupt kända trötthet, sin
saltlösa vanmakt, sin analfabetiskt
stängda; tröttheten
saltet lexika
tjugoen gram
varmed kroppsvikten minskade
i dödsögonblicket
avlatsbreven fanns och eugeniken fanns
evigheten, som den var; i allianseuropa
införlivad till tystnad, säte taltid förutan
egendomsbegäret, bortförklaringarna att
argumentet är viktigt betyder inte att det
håller Europa, europeana fanns
de tysta överenskommelserna Malta
X
existera fanns, arbetsduglig fanns
parapraxerna
odefinierat söndertrasade
odefinierat krossande, avstånd
framställs som utvägar som slås igen
kända okända okända kända
okända okända svärmar
flockar utan ansikte, röst
att ge sin röst mot bensin
analfabetens kryss, tumbläcket fanns
frågekulisserna; dagordningen
när sfinxen får det rätta svaret
äter hon upp sig själv
ovissheten, amnesin
runt den okända soldatens grav
vid Bohinjsjön, under Triumfbågen
i bergen, det fanns berg; bergen
att okänd annan Xanax
jag bar dig genom snön
genom blommorna och sången
jag var rädd att jag skulle tappa dig
men jag tappade inte dig
jag bar dig genom snön
jag ska bära dig i mörkret
genom mörker
genom tystnaden
genom blodflöde, tankeflöde
mjölkflöde
förbi alla märken
i flödet av ting och tid, av otid
i ordflödet och försöken, genom
alla orsakerna genom
ordlösheten genom allt
som inte fick hända
ska jag skilja väg från vägg
ska jag skilja väg från vägg
och jag tänker på kvinnan
som lyfte en bil för att få loss
sitt barn som fastnat därunder
när jag går till graven
jag går till graven
jag har med mig fjärilarna
de vita, de lila, de blå
att knyta fast i trädet
det är tomt
där den lilla katten
där badankan var
jag är rädd att han
som kommer med hunden
som lämnar stora tassavtryck
i snön över graven
omkring bänken
cigarettfimparna, utspottat grönt
tuggummi; att det är han med hunden
som har stulit dem
kajorna tar oljeljusen
för att äta
men leksakerna, katten
jag kunde döda honom
jag skulle kunna döda honom
och om hunden kommer
vrider jag nacken av den
trycker in ögonen
sliter av halsådern med
tänderna genom pälsen
jag är beredd att göra det
vemhelst på gatan, närsomhelst
vemhelst som ger sig på mig
som mor
det vore så enkelt
om sanningen var enkel
att bli förälder är att kunna döda
för sitt barn
det finns ett erbjudande om
en följdriktighet här; en utjämnande
logik
jag kan följa den
så enkelt
som i de våldsamma drömmarna
slag följer slag
ett skäl en blick
ett ord
och jag ska rasa
enda sättet att själv inte dö
blir då att döda mig
det är också det enda sättet
jag kunde ta mig bort ifrån
det här livet nu