Fragmentos de 'Ma'

Ida Börjel

E

ecolalia; eco-lógica, premisa

la dependencia; mariposa nocturna

en el lado equivocado del vidrio estaba

un desierto que ha dejado de cantar

eso también estaba: una avenida

al atardecer, un punto de encuentro

al atardecer; archipiélago

del Egeo; la rosa del temor, noche cuyos ojos

se habían roto la casa de té incendiada

en Kew Gardens, sol poniéndose

vida, el billete de veinte euros

de un ángel de carne en el ferry

Rødby-Puttgarden el nueve de octubre

del año de la libertad dos mil once

la botadura, los barcos de refugiados

the pursuit of happiness Ayman

a medio camino sobre     Mare

Nostrum

eco, el tratado de extradición

del eco que se susurró

a trece kilómetros de distancia; había

tiempo, medios y comida pero no

donde el principio de di lampedusa

ejercía efecto en todo para que

todo siga igual

en el autobús que se llevó a los golpeados

y amordazados pandilleros bielorrusos

de la libertad

el asfalto, tiempo      Enio Ma Belona

los cielos nocturnos estaban; cuerpos

que se fermentan, que se pudren, medio comidos en

Ganges río de tierra

los ergonautas estaban

la ensayística; las erinias; el tiempo donde

lo que no debería vencerse se venció

y una madre

que en su cansancio profundamente conocido, su

impotencia sin sal, su analfabetísticamente

cerrado; el cansancio

la sal       léxica

veintiún gramos

con los que el peso corporal se redujo

en el momento de la muerte

las cartas de indulgencia estaban y la eugenesia estaba

la eternidad, tal cual; en la europa de alianzas

incorporada hasta el silencio, sede sin participación alguna

la codicia, las excusas que

el argumento sea importante no significa que

sea sólido Europa, europeana estaba

los acuerdos silenciosos     Malta

X

existir estaba, el apto para trabajar estaba

las parapraxias

que desgarran indefinitivamente

que aplastan indefinidamente, distancias

que parecen señalar salidas que se cierran

conocidos desconocidos desconocidos conocidos

desconocidos desconocidos enjambres

manadas sin rostro, voz

dar el voto por gasolina

la equis del analfabeta, la tinta en el dedo estaba

los bastidores de preguntas; la agenda

cuando la esfinge escuche la respuesta correcta

se devorará a sí misma

la incertidumbre, la amnesia

alrededor de la tumba del soldado desconocido

a la orilla del Lago Bohinj, debajo del Arco del Triunfo

en las montañas, había montañas; las montañas

que otro desconocido       Xanax

te llevaba en brazos a través de la nieve

a través de las flores y el canto

tenía miedo de que te dejara caer

pero no te dejé caer

te llevaba en brazos a través de la nieve

te llevaré en la oscuridad

a través de cualquier oscuridad

a través del silencio

a través del flujo de sangre, el flujo de pensamiento

el flujo de leche

pasando todas las marcas

en el flujo de cosas y tiempo, de malos tiempos

en el flujo de palabras y los intentos, a través de

todas las causas a través de

la falta de palabras a través de todo

lo que no debía pasar

distinguiré entre paso y pared

distinguiré entre paso y pared

y pienso en la mujer

que levantó un coche para poder sacar

a su hijo atrapado allí abajo

cuando voy a la tumba

voy a la tumba

llevo conmigo las mariposas

las blancas, las moradas, las azules

para atarlas al árbol

está vacío

donde el gatito

donde el patito de goma estaba

temo que él

que viene con el perro

que deja huellas grandes

en la nieve sobre la tumba

alrededor de la banca

las colillas, el chicle verde

escupido; que es el del perro

quien los ha robado

las grajillas se llevan las veladoras

para comérselas

pero los juguetes, el gato

podía matarlo

podría matarlo

y si viene el perro

le tuerzo el pescuezo

le saco los ojos

le arranco la arteria del cuello

con los dientes a través de la piel

estoy dispuesta a hacerlo

cualquiera en la calle, cuando sea

cualquiera que me ataque

como madre

sería tan sencillo

si la verdad fuera sencilla

ser madre o padre es ser capaz de matar

por su hijo

aquí hay una oferta de

consistencia; una lógica

igualitaria

la puedo seguir

tan sencillamente

como en los sueños violentos

golpe tras golpe

una razón una mirada

una palabra

y me pondré furiosa

la única manera de no morir yo misma

será matarme

sería también la única manera

en que podré alejarme de

esta vida ahora

E

ekolali; ekologik, premiss

beroendeställningen; nattfjäril

på fel sida rutan fanns

en öken som slutat sjunga

det fanns också: paradgata

i solnedgången, uppsamlingsplats

i solnedgången; egeiska

övärld; orons ros, natt vars ögon

brustit det brinnande orkidéhuset

i Kew Garden, sjunkande sol

liv, en köttängels

tjugoeurosedel på färjan

Rødby-Puttgarden frihetens

nionde oktober tjugohundraelva

sjösättningen, båtflyktingarna

the pursuit of happiness Ayman

halvvägs över       Mare

Nostrum

eko, ekots

utlämningsavtal som viskats

en komma tre mil bort; det

fanns tid, medel och mat men inte

där di lampedusaprincipen

verkade i allt för att inte

något verkligen skulle förändras

i busslasten med de bortforslade

slagna och munkavlade belarusiska

frihetshuliganerna

asfalten, tid     Enyo Ma Bellona

natthimlarna fanns; jäsande

ruttnande, halvätna kroppar i

Ganges flod av jord

ergonauterna fanns

essäistiken; erinnyerna; tiden där

det som inte skulle ge vika gav vika

och en mor

som i sin djupt kända trötthet, sin

saltlösa vanmakt, sin analfabetiskt

stängda; tröttheten

saltet       lexika

tjugoen gram

varmed kroppsvikten minskade

i dödsögonblicket

avlatsbreven fanns och eugeniken fanns

evigheten, som den var; i allianseuropa

införlivad till tystnad, säte taltid förutan

egendomsbegäret, bortförklaringarna att

argumentet är viktigt betyder inte att det

håller Europa, europeana fanns

de tysta överenskommelserna       Malta

X

existera fanns, arbetsduglig fanns

parapraxerna

odefinierat söndertrasade

odefinierat krossande, avstånd

framställs som utvägar som slås igen

kända okända okända kända

okända okända svärmar

flockar utan ansikte, röst

att ge sin röst mot bensin

analfabetens kryss, tumbläcket fanns

frågekulisserna; dagordningen

när sfinxen får det rätta svaret

äter hon upp sig själv

ovissheten, amnesin

runt den okända soldatens grav

vid Bohinjsjön, under Triumfbågen

i bergen, det fanns berg; bergen

att okänd annan       Xanax

jag bar dig genom snön

genom blommorna och sången

jag var rädd att jag skulle tappa dig

men jag tappade inte dig

jag bar dig genom snön

jag ska bära dig i mörkret

genom mörker

genom tystnaden

genom blodflöde, tankeflöde

mjölkflöde

förbi alla märken

i flödet av ting och tid, av otid

i ordflödet och försöken, genom

alla orsakerna genom

ordlösheten genom allt

som inte fick hända

ska jag skilja väg från vägg

ska jag skilja väg från vägg

och jag tänker på kvinnan

som lyfte en bil för att få loss

sitt barn som fastnat därunder

när jag går till graven

jag går till graven

jag har med mig fjärilarna

de vita, de lila, de blå

att knyta fast i trädet

det är tomt

där den lilla katten

där badankan var

jag är rädd att han

som kommer med hunden

som lämnar stora tassavtryck

i snön över graven

omkring bänken

cigarettfimparna, utspottat grönt

tuggummi; att det är han med hunden

som har stulit dem

kajorna tar oljeljusen

för att äta

men leksakerna, katten

jag kunde döda honom

jag skulle kunna döda honom

och om hunden kommer

vrider jag nacken av den

trycker in ögonen

sliter av halsådern med

tänderna genom pälsen

jag är beredd att göra det

vemhelst på gatan, närsomhelst

vemhelst som ger sig på mig

som mor

det vore så enkelt

om sanningen var enkel

att bli förälder är att kunna döda

för sitt barn

det finns ett erbjudande om

en följdriktighet här; en utjämnande

logik

jag kan följa den

så enkelt

som i de våldsamma drömmarna

slag följer slag

ett skäl en blick

ett ord

och jag ska rasa

enda sättet att själv inte dö

blir då att döda mig

det är också det enda sättet

jag kunde ta mig bort ifrån

det här livet nu